söndag 7 februari 2010

söndag morgon, kl 11.45

Jag ligger i min säng och kollar på gamla Heja Björn avsnitt i väntan på att pizzerian ska öppna. Här ligger jag och skrattar åt Peter Wahlbeck och det enda som hade kunnat komplettera bilden på mig och min pizzalängtan på söndagsmorgonen skulle varit överfulla askkoppar och ett par tre stycken folkölsburkar fördelade i lägenheten, men man kan inte ha allt. Ibland får man nöja sig med den man är - nykter och sugen på pizza.
DÅ knackar det på dörren. Jag väljer att ignorera, det knackar igen och så håller vi på en stund tills jag inte orkar ignorera längre. Jag öppnar dörren iklädd i mitt duntäcke och där står inte brandkåren eller polisen som knackningen gav sken av...nej...där står ett Mufflon som ska lämna tillbaka nyckeln till ett av partyrummen i huset. Klockan 11.45 en söndagmorgon på ett STUDENTBOENDE.
Jag vill göra personen i fråga lite illa, men dess kroppsstorlek, med betoning på storlek, skrämmer mig och jag tiger. Tar på mig kläder och följer efter honom för att se så att rummet ser bra ut. Då säger människan på fullaste allvar: "Jag tänkte en söndag kl 11.45 är väl inte för tidigt att knacka på" Nej, tänker jag, inte om man bor på ett ÄLDREBOENDE...men nu gör vi inte det. Herre min skapare. Jag ler, men säger inget, han kan inte rå för det, han pluggar på KTH..han har säkert inte haft det lätt här i livet.

2 kommentarer:

erika sa...

åh katjan. hahahahaha

Katja sa...

Men vad faen! det är ju sant....knacka på kvar i tolv en söndagmorgon....pfftssspfff :)