Verkligheten möter mig i Slussen

-hej, jag är 19 år och har ingenstans att sova i natt
Jag granskar dig
Klockan är 00.17
Torsdag morgon
Onsdag natt
Vad du vill
Du ser varken full eller hög ut
Du bär keps
Baggy jeans
Svart jacka
Ryggsäck
Märkes sneakers
Dina ögon är tårfyllda
Din blick närmast desperat
Jag lyfter bort Svenska Akademin och den ljuva klangen av skånsk hiphop från mitt huvud
Villig att lyssna på vad du har att säga
-du har inte möjlighet att låta mig övernatta på din soffa eller ditt hallgolv?
-nej, tyvärr, säger jag
Försvinner ner mot perrongen
Nej tyvärr
Hur fan låter det?
Jag skämdes hela vägen hem till Östermalm
Kunde inte glömma dina tårar
Skammen i din blick
Och jag skäms än
Skäms för min misstänksamhet
En kopp te
En filt
En kudde
Visst fan hade jag haft det
Men jag valde att ignorera
Som alla andra idioter
Jag är inte ett dugg bättre
Och jag hoppas att någon visade lite mer civilkurage
Att någon gjorde en kopp te åt dig
Att någon lade en filt runt dina axlar
Att någon hade en kudde över
Någon
Lite vänligare än mig
Någon lite mindre misstänksam
Än alla vi andra fega idioter med årgångsvin, blåmögelost och dyra kex i skafferiet