På väg mot lunch och Café 6an här på Stockholms Universitet tjuvlyssnade jag på ett par utbytesstudenter och tänkte att det skulle vara kul om Petter var här nu. Som ett tecken av Gud kom just denne upp för trappan då och ropade efter mig. Världens bästa Petter - mannen, myten, redaktören.
Sådär, nu har jag energi till resten av dagen.
1 kommentar:
JAG VILL OCKSÅ STÖTA PÅ PETTER SÅDÄR!
Skicka hit honom till London. Kommer du i november förresten?
Skicka en kommentar